Snart så
Hejsan!
Då var det måndag och ny vecka igen, fast ja måndagen är ju snart över. Har inte gjort så mycket alls idag har spelat lite med Tommy sen har jag varit nere hos syster Lena och Othilia och busat lite, alltid lika trevligt :)
Imorgon ska vi till vetrinären med Lucifer igen, hoppas det går bra hans sår är mycket mycket bättre och knappt nå sårskorpor kvar :) Det känns otroligt skönt faktiskt, trode ett tag att vi skulle behöva tabort honom för det såg så jäkligt ut och han bara sov och mådde inte alls bra, men nu börjar han bli sig själv igen han kommer och gosar som aldrig förr och har börjat busat med det är jätte roligt att se faktiskt.
På onsdag ska jag jobba igen också får se om jag får några mer tider efter det har ju fått ihop några dagar iallafall den här månaden vilket är skönt eftersom vi köpte en ny dator nu också för min gick ju sönder igen.
Mamma och pappa kommer hem på söndag också, tänk att dom har varit borta i Kina en hel månad, det ska bli både roligt och spännande att träffa dom igen för att se hur det är med pappa, man ser ju faktiskt inte på samma sätt över internet som irl.
Men som det värkar så gör han ju framsteg iallafall, det kanske inte är super mycket men man märker att det hänt något för han ser inte lika kotig ut och han går inte alls lika framåt böjd som innan han åkte + att man inte behöver hålla i han i händerna nu när han går heller.
Hoppas ju på att det är fler som tar chansen och åker iväg till Kina och tar hjälp med stamceller och det är ju inte bara det heller utan det är även en massa träning och akupunktur också.
Man kan aldrig tänka sig i livet att något som detta ska drabba någon i sin närhet det är bara ungefär 200 personer om året som insjuknar i ALS det är inte alls mycket. Innan pappa fick diagnosen så hade man ju aldrig hört talas om det ens. Det känns helt overkligt. Men på något konstigt sätt så lär man sig att hantera det man måste även fast det är jobbigt och man inte vill inse. Har fått höra från många håll att vi är väldigt starka allihopa i familjen men det måste man vara man måste vara positiv och ta dagen som den kommer annars kommer man inte överleva, visst att vi är starka men den som är starkast och som jag ser mest upp till är pappa som är den som får lida.
Ne nu får dom ta och komma hem tycker jag :)
Ska ta och göra lite annat nu.
Ha det så bra och ta hand om er och de som ni håller kär !
Puss och Kram
Älskar dig Tommy <3
Då var det måndag och ny vecka igen, fast ja måndagen är ju snart över. Har inte gjort så mycket alls idag har spelat lite med Tommy sen har jag varit nere hos syster Lena och Othilia och busat lite, alltid lika trevligt :)
Imorgon ska vi till vetrinären med Lucifer igen, hoppas det går bra hans sår är mycket mycket bättre och knappt nå sårskorpor kvar :) Det känns otroligt skönt faktiskt, trode ett tag att vi skulle behöva tabort honom för det såg så jäkligt ut och han bara sov och mådde inte alls bra, men nu börjar han bli sig själv igen han kommer och gosar som aldrig förr och har börjat busat med det är jätte roligt att se faktiskt.
På onsdag ska jag jobba igen också får se om jag får några mer tider efter det har ju fått ihop några dagar iallafall den här månaden vilket är skönt eftersom vi köpte en ny dator nu också för min gick ju sönder igen.
Mamma och pappa kommer hem på söndag också, tänk att dom har varit borta i Kina en hel månad, det ska bli både roligt och spännande att träffa dom igen för att se hur det är med pappa, man ser ju faktiskt inte på samma sätt över internet som irl.
Men som det värkar så gör han ju framsteg iallafall, det kanske inte är super mycket men man märker att det hänt något för han ser inte lika kotig ut och han går inte alls lika framåt böjd som innan han åkte + att man inte behöver hålla i han i händerna nu när han går heller.
Hoppas ju på att det är fler som tar chansen och åker iväg till Kina och tar hjälp med stamceller och det är ju inte bara det heller utan det är även en massa träning och akupunktur också.
Man kan aldrig tänka sig i livet att något som detta ska drabba någon i sin närhet det är bara ungefär 200 personer om året som insjuknar i ALS det är inte alls mycket. Innan pappa fick diagnosen så hade man ju aldrig hört talas om det ens. Det känns helt overkligt. Men på något konstigt sätt så lär man sig att hantera det man måste även fast det är jobbigt och man inte vill inse. Har fått höra från många håll att vi är väldigt starka allihopa i familjen men det måste man vara man måste vara positiv och ta dagen som den kommer annars kommer man inte överleva, visst att vi är starka men den som är starkast och som jag ser mest upp till är pappa som är den som får lida.
Ne nu får dom ta och komma hem tycker jag :)
Ska ta och göra lite annat nu.
Ha det så bra och ta hand om er och de som ni håller kär !
Puss och Kram
Älskar dig Tommy <3
Kommentarer
Trackback
